Jimmy

Gud vad snygg James Dean var egentligen!

Night at the Fritz

image14

Här ovanför ser ni världens underbaraste person.


image12

Här ovanför ser ni Pärons glömda (men inte gömda) baksida. Se hur stackars Johan kämpar... helt röd av utmattning ju.

Johanna njuter

image11

Okej, stundvis kommerjag inte ihåg någonting, men jag hade nog rätt kul ändå.


Festen ALLA var på

Just det, 10-årsjubileumet, festen ALLA var på. Den var riktigt rolig ibland men vissa stunder kunde jag lika gärna tagit på mig pyjamas och spelat Canasta med Jonas, typ.
Det positiva var att inga ettor inte var där, jag tror det var pga mognadsnivån man ändå ville hålla.

Ursäkta folket, om detta tryne nedanför av någon anledning tar upp ca 80% av era foton så är det pga att jag är inne i en väldigt bildskön period och jag fastnar överallt när jag fått i mig en viss alkoholhalt.image9

Alltid samma

"haha - han grät"

Så jäkla typiskt Jonne.

Now that i found him can i keep him?

Jag och Jonas går nog igenom en riktig kris. Det känns inte alls kul, både han och jag mår dåligt (men hade han kunnat skilja på rätt och fel, som han gör så hiiimla bra vad gäller andra så hade vi inte varit här nu).
Det värsta är att han inte kan se vad han gjort fel. Enligt honom var detta hur oskyldigt som helst, men fan heller! Om vi ser så olika på denna saken, som för mig är självklart fel, hur olika är vi inte då?

Men efter att ha fått honom att inse hur allvarligt detta är, så bestämde jag mig för att gå en runda. jag misstänkte att jag kanske tar i lite när jag både vill ha paus och göra slut med den kille som jag har så starka känslor för och som jag förra veckan sagt till Axel att jag hade kunnat se att jag skulle leva resten av mitt liv med. Jag har ju faktiskt intagit den dubbla mängden hormoner idag än vad jag borde, eftersom jag glömde (inte orkade) ta mina p-piller igår.
Men hur som helst, när jag var ute och gick så var det som i en film. Det såg ljust ut men det duggade väldigt lätt. När jag gått i 5 minuter så började det STÖRTREGNA. Mina trosor var blöta t.o.m.. Men allteftersom jag fortsatte gå så blev det ljusare och ljusare igen och efter ca 30 min sken solen. Och mitt humör och min inställning. Okej, inte "sken" kanske men det k'ndes fan så mycket bättre.

Jag funderar på att göra Jonas medveten om detta - men nej. Inget förhastat nu, jag kommer må dåligt igen och då kommer jag ångra mig.
Han får allt vänta till imorgonkväll, om han inte ringer innan dess och jag börjar gråta, såklart.

Skönt att han inte vet om denna bloggen, nu kan jag vara hur tuff som helst ju.

Wunderbar

Åååh jag har världens (gud, höll på att skriva "varldens") pojkvän! Det känns så underbart och så bra.

Imorgon ska jag köpa en ny cykel eftersom min nya har blivit stulen. Dö, din fattiga jävel.